Fisket i de stora sjöarna i USA under lupp på Sjömatsforum
Under senaste Sjömatsforum hölls en föreläsning om fisket i De stora sjöarna i USA, och hur hållbart fisket efter siklöja och sik egentligen är. Presentationen visade att det finns olika bilder av läget.
Löjrom och sikrom från fisken i De stora sjöarna har varit viktiga och omtyckta produkter på den svenska marknaden, men sedan produkterna markerats som röda på WWF:s fisklista har försäljningen sjunkit dramatiskt. För att öka kunskapen om hur fisket ser ut bjöd Fiskbranschens Riksförbund in Sharon Moen som arbetar för organisationen Wisconsin Sea Grant som gav en bild av fisket och de hållbarhetsutmaningar som finns.
- Det fisket som bedrivs är småskaligt och hantverksmässigt. Samtidigt är förvaltningen av de här områdena komplicerad då behörigheten delas av många olika aktörer. Bara Lake Superior förvaltas av 1 provins, 3 stater och 7 stammar. Trots detta hävdar jag att fisket i de stora sjöarna är bland de mest hållbart förvaltade fiskena i världen. Jag känner mig bekväm med att äta den här fisken, eftersom jag är övertygad om att den hanteras hållbart. En enda bedömning ger inte en rättvisande bild av ett komplext ekosystem. säger Sharon Moen.
Institut knutet till University of Wisconsin
Wisconsin Sea Grant är ett institut knutet till University of Wisconsin med målet att stödja hållbart sifiske genom att underlätta utbyte av information mellan fiskproducenter, fiskeförvaltare och allmänheten.
Sharon Moen lyfte fram att fisket sker med passiva redskap från små båtar som göra korta halvdagsturer. Dessutom gör redskapen som används att det blir små bifångster.
Den här bilden delas dock inte av Inger Melander som är expert inom fiske på WWF Sverige.
- Man kan inte bara se till själva målarten, utan måste ha ett ekosystemperspektiv. Om det inte finns tillräcklig info eller underlag påverkar det vår bedömning, säger Inger Melander.
Olika bild gällande beståndsstatus
Enligt WWF har rom från siklöja Coregonus artedi från de stora sjöarna fått rött ljus på grund av begränsat underlag avseende beståndsstatus, och att arterna är känsliga för överfiske. Man menar också att bifångster kan påverka andra arter negativt främst röding.
Ungefär ett år innan WWF-Sverige utfärdade sin senaste bedömning gällande kanadasik (Coregonus clupeaformis) från de stora sjörna, utfärdade Monterey Bay Aquariums Seafood Watch en bedömning (2015) med 17 olika betyg fördelade på politisk jurisdiktion, fiskeredskap och vattenområde.
- Av de 17 betygen gavs 1 ”det bästa valet”, 14 var ”bra alternativ” och 2 rekommenderades att ”undvika”. Enligt rapporten var det främst bristen på tillgängliga data som ledde till att man rekommenderade att undvika sik från Wisconsins vattenområde i Lake Superior.
När det gäller fisket av löja (Coregonus artedi) ser kvoterna lite olika ut i olika områden. I Minnesota är den totala tillåtna fångsten inte mer än 10 % av lekbeståndets biomassa som uppskattas genom årliga hydroakustiska undersökningar. I Wisconsin är den tillåtna fångsten högst 15 % av lekbeståndets biomassa, enligt Sharon Moen.
Sverige en viktig marknad
Sverige är en av den viktigaste marknaden för romen från de stora sjöarna, medan övriga delar av fisken främst säljs till den lokala marknaden. Fisket är mycket viktigt för lokalbefolkningen, men samtidigt minskar antalet fiskare stadigt.
Enligt WWF pågår bedömningen inför årets fiskguide just nu.
- För att de här fiskena ska få grönt ljus i WWFs Fiskguiden så krävs det att bestånden mår bra, att fisket sker med minimal ekosystemspåverkan och att förvaltningen är effektiv. I nuläget ser det inte ut som att WWF ändrar färg i guiden 2022, men det kanske kan bli förändringar nästa år, säger Inger Melander.